Dockornas magi med hjälp av barnens närvaro

Det har blivit dags för ett inlägg om dockornas magi. Det passar lägligt när jag jobbar min första vecka som legitimerad förskollärare.

I den här väskan ovan ryms fler historier än jag kan ana. Sagorna förändras ständigt beroende på barnens närvaro. Idag var andra gången under veckan som  jag tog fram handdockorna. I måndags fick de barn som var med på sagovilan fundera och rösta kring en av dockornas namn. Hon fick heta Blomman och utifrån det namnet berättade jag min egen version av salikons rosor av Astrid Lindgren. Sagan  handlar om en flicka som hittar en sagovärld i en rosenbuske. I slutet av sagan gav ett av barnen på eget initiativ dockan en kaka att kalasa på. Det var fint att kunna fånga barnets initiativ och låta det påverka sagans händelseförlopp. På så vis var barnet med och skapade handlingen.  Det som händer när jag använder mig av dockorna i förskolans verksamhet är att barnen tar del av och deltar i sagan jag berättar och då skapar vi tillsammans en gemensam värld.

Idag fick barnen träffa dockan Blomman igen. Och denna gången spelade hon huvudrollen i sagan om Pomperipossa. Pomperipossa råkade förvandla saker varje gång hon nös, detta drabbade Blomman som blev förvandlad till en pinne. Häxan blev olycklig av detta. I slutet av sagan sa ett barn till häxan ”det gör inget att du råkar trolla, häxan”. Häxan tackade för de tröstande orden. Så skönt att barn kan trösta häxor i bland. Ahlcrona* (2012) skriver att  pedagoger som använder dockor i förskolan, och låter barn och dockor samspela med varandra, kan bidra till barns kommunikativa utveckling och lärande. Jag ser det som en spännande utmaning att genom handdockor utveckla samspel under sagovilan. Här får barnen på förskolan chans att kunna utveckla sina tankar och ideer med hjälp av sagans värld. Något som ger mina handdockor en själ.

*Forsberg Ahlcrona, Mirella

Förskolans didaktik och dockan som redskap. Studentliteratur 2012.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En början och ett avslut

image

Jag vill avsluta den här bloggen med att berätta att jag i morgon skall göra en skolvisning på Hallands kulturhistoriska museum, och jag vill belysa hur mitt guidearbete har inspirerats av vårens kurs. Jag har läst in mig på bergets, borgens och slottets historia. Under en period på 60 år under 1300-talet regerade så många som 9 personer över norra Halland och Varbergs borg. Att berätta om dessa maktskiften på ett spännande sätt har gett mig några gråa hår. Jag har funderat mycket på förmedlingsspedagogik kontra undersökande pedagogik, som jag har skrivit mycket om i den här bloggen. Det har kännts svårt att applicera en undersökande pedagogik i en visning där berättelsen löper som en röd tråd. Jag har funderat mycket på tidigare inlägg där jag redogjort för Bendroth Karlsson (1998) Och hennes tankar om att man måste ha kunskap i ett ämne för att kunna fånga upp barnens egna intressen i ett ämne. Det har kännts svårt att bli tillräckligt trygg i fästningens historia för att kunna fånga barnens blick och skapa ett möte.

För mig har Fihns* tankar om ledarskap varit betydande. Igår när vi i skolan hade seminarium kring den här Bloggen, som är en del av kursens uppgifter, tog min best critical friend upp just mitt inlägg om drama. Där jag redogör för vikten av att i vissa aktiviteter våga vara en tydlig ledare som håller i ramarna, för att skapa en röd tråd och en trygghet i aktiviteten. Det gjorde mig påminnd om att ramar är just det som krävs i mitt kommande guideuppdrag. Det behövs för att jag skall kunna berätta på ett tydligt sätt om tidens avtryck på just fästningen.

Jag funderar på om Bendroth Karlsson (1998) kan ha menat att kunskap i ett ämne kan generera att pedagogen ser de hållbara strukturer som behövs för att behålla den röda tråden, och utifrån det blir medveten om att de strukturerna kan uppträda i olika skepnader, utefter barnens blick.
I kusen har jag ju till exempel lärt mig att min kunskap om vävning gjorde att jag såg barnens eget spontana vävande och kunde uppmuntra det.

Utifrån resonemanget om att kunskap kan ge frihet, innebär det att jag genom att ha kunskap om fästningens historia kan väva in barnens blick och koppla samman den med de hållbara strukturer som krävs för att gudningen skall bli tydlig.

Igår satt jag och funderade på hur jag skulle kunna skapa möte mellan fästningens historia och barnen på ett lekfullt sätt. Utifrån kursen i vår har jag förstått vikten av att använda konkreta föremål till hjälp vid berättande, för att ge tydlighet men också för att aktivera fler sinnen. Dessa konkreta material kan också locka till spontana samtal, som i sin tur kan leda berättelsen vidare.

På bilden här ovan ser ni materialet som jag skapade. På stenarna är det målade ansikten av alla de människor som mellan 1300 och 1360 regerade över Varbergs slott. Det skall bli väldigt spännande att testa materialet med barnen imorgon. För mig blev det tydligt att vårens kurs har smält ihop med mitt sommarjobb. För jag har skapat ett didaktiskt material att använda i mötet med barnen, som kan hjälpa mig att minnas värdet av fördjupande frågor och medupptäckande.

Jag avslutar med ett citat av Lee S. Shulman ”Resarch begins in wonder and curiosity but ends in teaching.” ( Kroksmark 2011)

För mig betyder det här citatet att nyfikenheten är det viktigaste verktyget  för att nå lärande. Men jag vill också poängtera att för mig kan något omöjligt sluta med Lärandet i sig: det är  då nästa projekt skall ta vid. Så nu tar jag min kunskap om didaktiska material och beger mig ut på upptäcksfärd.

VÄL MÖTT
/Maja

Fotnot
* Gunilla Fihn ”Workshop Drama 2” Campus Varberg 12-02-09

Referenser
Kroksmark, Tomas (red.) (2011). Den tidlösa pedagogiken. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Bendroth Karlsson, Marie (1998). Bildskapande i förskola och skola. Lund: Studentlitteraturferenser

Portfoliomål:
”Problematisera och redogör för hur du utifrån kursens innehåll kan använda pedagogiska och didaktiska teorier som stöd i din yrkesroll med fokus på barns lärande”.

Publicerat i Didaktiska material | Märkt | Lämna en kommentar

En undersökning av dockteater -Cirkelteatern

I det här klippet så kan man se en dockteater som vi i min studiegrupp skapade i termin tre, då vi jobbade tematiskt med inriktning på språk och matematikstimulerande aktiviteter med barn i förskolan. Vi funderade i planeringsstadiet av det tematiska arbetet på om det inte skulle vara kul att undersöka dockteater som pedagogiskt redskap. Ingen av oss hade tidigare hållit på med just dockteater, men vi var sugna på att lära oss mer om det. Så därför bestämde vi oss för att ägna vårt temaarbete till det. Vi skrev en blogg som man kan läsa här: http://gottochont.blogg.se/.

När temaarbetet var klart kände vi att det hade varit roligt att fortsätta utveckla vår teater, vi hade testat spela den inför en förskolegrupp innan examination i termin tre, men vi ville gärna spela den för fler.  Så vi ansökte om Sparbankstiftelsens stipendie.

Såhär löd vårt brev:

”Bästa stipendiekommitté!
Under höstterminen 2013 och vidare fram till jul läste vi sökande en kurs som heter ”Barn, kultur och kommunikation – i ett förskoledidaktiskt perspektiv 11fk30” vid Borås högskola med lärosäte här på campus i Varberg. Detta var termin tre av sju i vår utbildning till förskollärare på samma ort. Under denna kurs tilldelades varje studiegrupp ett projekt som gick ut på att arbeta matematik och språkstimulerande genom temaarbete. Vi som nu söker detta stipendium är således en grupp på sex personer som under denna kurs arbetade i samma studiegrupp. Vårt tematiska arbete var att ro iland en dockteater som fick namnet cirkeltjuven. I pjäsen arbetar vi språk och matematikstimulerande och med frågor som rör gott och ont, det vill säga hur man är en bra kompis. Syftet med vår pjäs är att skapa en teater som påverkar barnens sätt att se på sin omvärld och att allt inte är svart och vitt. En viktig del av vår teater är att barnen efter föreställningen får möta pjäsens karaktärer. Barnen får även ge uttryck för sina tankar genom att de erbjuds att tillsammans måla en stor teckning över pjäsen. Vi tycker det är viktigt att barnen enligt läroplanen och barnkonventionen får chans att reflektera och samtala om sina upplevelser och erfarenheter.
Anledningen till att vi söker detta stipendium är för att vi vill utveckla vår förmåga att använda dockteater som ett medium för att stimulera barns lärande. I målen för vår utbildning ingår att vi skall visa förmåga att i den pedagogiska verksamheten tillägna oss färdigheter som är värdefulla för yrkesutbildningen. Här känner vi att dockteater är ett verktyg för att kommunicera med barnen som är väldigt värdefullt att utveckla. Då vi under utbildningen märker att det är en tillgång i den pedagogiska verksamheten. Ett lokalt mål vid högskolan i Borås är att vi efter utbildningen är klar visar ”förmåga att använda, analysera och värdera estetiska lärprocesser som ett redskap för barns lärande och utveckling”. Detta tycker vi går hand i hand med vår vilja att ta tillvara våra positiva erfarenheter av dockteater som vi tillägnat oss i vår utbildning. Och det är vår vilja att värdera dem genom att arbeta vidare med dockteater som en estetisk lärprocess, med hjälp av detta stipendiet.
Tanken är att vi med hjälp av detta stipendium kan genomföra en serie med fem föreställningar med vår pjäs Cirkeltjuven under hösten 2014. Vi söker pengar för att kunna hyra lilla teatern på Komedianten i Varberg. Under denna serie av föreställningar får vi möjligheten att genom pjäsen, och mötet med barnen och föräldrarna efteråt, utveckla vårt sätt att använda dockteater som bland annat matematik och språkstimulerande verktyg. Genom vår föreställning vill vi också uppmuntra ett rikare kulturliv för barn i Varbergs kommun. Något som är högst aktuellt i vår kommande profession som yrkesverksamma förskollärare.” (stipendieansökan 2014)

Förra våren stod det klart att vi fick ett stipendie för att kunna spela upp vår dockteater. Men efter en hård start på höstterminen beslutade vi oss för att genomföra våra föreställningar våren 2015. Under våren har vi tränat, och utvecklat vår föreställning.

Under barnens dag på campus i Varberg spelade vi två föreställningar. Det var härligt att spela upp för publik och höra barnens gensvar.  I lördags den 30 maj spelade vi upp två föreställningar på komedianten. Så här såg miljön ut:

cirkt

Efter föreställningen var klar rullade vi ut ett stort papper som barnen fick teckna på om de ville. Här är deras teckning kring cirkelteatern:

För mig blev det en AHAupplevelse att se hur det långa ritpappret fungerade som en mötesplats, där barn och vuxna kunde kommunicera med hjälp av bilden som medium.  Jag tänker på ett tidigare inlägg där jag beskrivit hur kommunikation innebär att man ger och tar emot tankar med en annan människa. När vi spelade vår dockteater så gav vi våra tankar och publiken tog emot dem. När publiken ritade bilden så gav de i sin tur sina tankar och vi tog emot dem genom att vi studerade teckningen efteråt. Jag tolkar det som att det vita pappret har blivit märkt av publikens upplevelse av teatern.

Jag vill med detta inlägg problematisera mina egna tankar om att man måste vara lärd i ett ämne innan man startat ett projekt i det ämnet. Den här dockteatern är ett bevis på att om man är intresserad av något, så kan man genom processen få erfarenheter som i sin tur genererar lärande. I det här projektet har jag fått kunskap om spelteknik inom dockteater, erfarenheter av hur drama fungerar gruppstärkande, kännedom om röstövningar och erfarenheter av att hyra en teater, vilket i sin tur har gett mersmak för ämnet!

Portfoliomål:

”Självkritiskt reflektera och problematisera kring ditt eget pedagogiska förhållningssätt relaterat till de erfarenheter du fått under utbildningen”.

Publicerat i Förhållningssätt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Konkreta situationers möjligheter till språkande

I Förskolans läroplan (Lpfö 98 reviderad 2010) beskrivs  ”Av skollagen framgår att förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.” I det här inlägget skall jag, med hjälp av mina erfarenheter från min verksamhetsförlagda praktik, diskutera hur barn med svenska som andra språk kan erövra språk med hjälp av närvarande pedagoger.

Under den här kursen, som börjar närma sig sitt slut, har jag fått många upplevelser av hur konkreta aktiviteter, där barnen själva är med och skapar, som till exempel att väva i ett staket, stimulerar barn att våga pröva nya ord i språket. Svensson (2009) beskriver hur barn med svenska som andra språk gynnas av dessa aktiviteter. ”Eleven kan behöva mer konkret vägledning och i större utstreckning få se och pröva hur saker och ting förhåller sig eller fungerar istället för att läsa en text om det” (Svensson 2009, s 199. ) En konkret vägledning tolkar jag som att det innebär att pedagoger behöver vara närvarande i barnens eget undersökande. Almingefeldt* betonar att en aktivitet inte blir språkstimulerande om inte pedagogen har ett förhållningssätt som bygger på undersökande. Där språket kan fördjupas och utmanas genom att pedagogen till exempel ställer fördjupande frågor.

Under min VFU blev språkprövandet synligt då barnen fick väva med plastband på staketet. När barnen stod sex stycken sida vid sida och knöt och vävde i vårblåsten delgav de varandra vilka färger de hade valt att använda. Jag lade märke till att de barn som hade svenska som andraspråk prövade färgernas ord medan platsbanden fladdrade mellan händerna. Där och då, gav den konkreta situationen och plastbandens olika färger barnen möjlighet att pröva färgernas namn om och om igen.

jag tänker på hur viktigt det är att jag som pedagog är närvarande i stunden och kan benämna och hjälpa barnen att sätta ord på deras undersökande. Under min VFU fick jag en påminnelse om hur lärorikt det kan vara att låta ett barn stanna upp och undersöka sin omgivning. I detta fall var det vattenkranen i badrummet som var i barnets fokus.  Hur lätt hade det inte varit för mig att snabbt be barnet stänga av vattenkranen och gå ut till de andra på gården. Men just den gången såg jag och hade möjlighet att fånga upp barnets blick. ”Varmt” ”Kallt” ”Röd” ”Blå” Fyra nya användbara ord blev prövade och erövrade!

Bokläsning kan också vara ett bra verktyg för att samtala om ord och bild på ett konkret vis. Almingefeldt* beskriver  hur barn med svenska som andra språk  behöver möta sitt första språk i förskolan, för att integrera förskolan och hemmets olika världar. Genom att ha ett tätt samarbete med modersmålslärare kan pedagoger och modersmålslärare ta hjälp av varandra för att ge barnen en språkutvecklande miljö. Genom att läsa samma bok fast på både andraspråket och hemspråket kan de begrepp som lärs på svenska även läras på hemspråket, vilket i sin tur ger barnet möjlighet att bygga broar mellan de olika språken.

Fotnot

*Almingefeldt, Emma ”Flerspråkighet i förskolan” Campus Varberg 2015

Refrenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2077/30905

Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur

Portfoliomål:

”Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synligöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.”

Kursmål:

”Redogöra för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål”.

Publicerat i Flerspråklighet, Språk | Märkt , , | Lämna en kommentar

Allt verkligt liv är möte – olika sätt att kommunicera

”Verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar.” (Lpfö 98 rev. 2010, s. 5)

Carlsson* beskriver att vid de punkter som man som pedagog i förskolan upplever att man inte når fram till ett barn, behöver man ställa sig frågan ”vad kan vi göra?” Kanske kommer man fram till att verksamheten behöver bli bättre på att använda AKK (Alternativ Kompletterande Kommunikation). Inom AKK finns det olika inriktningar, som till exempel GAKK. ”Grafisk AKK, GAKK, innebär användandet av grafiska/visuella föremål eller symboler i kommunikativt syfte” (Heister Trygg 2005, s. 17) och TAKK (Tecken som Alternativ  och kompletterande kommunikation).

Carlsson* poängterar att det är en mänsklig rättighet att kommunicera. ”Alla kan inte tala, men alla kan kommunicera”. För att något skall bli kommunikation behövs en mottagare och en sändare, det vill säga att det sker ett gemensamt givande och motagande av tankar. Med hjälp av Till exempel TAKK kan barn i kommunikationssvårigheter få stöd att utrycka sig och förstå i tidig ålder, vilket i sin tur innebär att det är mycket lättare för dem att sedan erövra talspråket.

Vad kan det då innebära att använda sig av TAKK i förskolans verksamhet? Jag som förskollärarstundent kan lätt uppleva en otillräcklighet vad det kommer till mina kunskaper om TAKK och specialpedagogik generellt, då vi läste specialpedagogik under en  kort period. jag upplevde att fokus låg på förhållningssätt och att vi inte fick tillräckligt mycket praktisk kunskap vad det gäller just Alternativ kompletterande kommunikation. Därför var det väldigt lärorikt att ha workshops i det ämnet. Då blev det tydligt att internet har väldigt många bra hjälpmedel, för att lära sig kommunicera genom TAKK. Ett sånt hjälpmedel kan tillexempel vara: http://www.ritadetecken.se/download där man kan ladda ner ritade tecken och skriva ut gratis. under Workshopen fick jag även insikt i att det alltid är bra att ha Tecken som stöd, sida vid sida med skrivalfabetet. Detta för att synligöra för barnen att det finns många olika sätt att kommunicera på. Genom att integrera tecken som stöd, är också verksamheten redo när det kommer ett barn som behöver AKK.

Att använda sig av Tecken som stöd, innebär inte att man som pedagog måste kunna alla tecken på en gång, utan man kan lära sig tillsammans med barnen på förskolan, menar Carlsson*.  Kanske det kan vara klokt att börja med tecken för en specifik situation, som tillexempel fruktstunden, och sedan utveckla kommunikationen efterhand. På så vis kan barnen själva vara med i processen att hitta nya ord att kommunicera genom, något som är språkutvecklande för alla barn i barngruppen.

http://papunet.net kan man göra bildscheman som stöd för barn och pedagoger att kommunicera och att förstå.  Jag testade att göra ett eget bildschema över Varbergs Fästnings historia, med hjälp av det länkade verktyget. Jag fick då ideer om att verktyget även skulle kunna användas för att göra bildsagor i förskolan.

stöd

Bildscheman över vardagens händelser kan hjälpa barnen att få ett sammanhang. Klicka på den här länken för att få se ett exempel på hur ett sådant bildschema kan se ut: http://images.slideplayer.se/9/2616939/slides/slide_8.jpg

Genom att få insikt i att det finns så mycket bra hjälpmedel för läsplattor, paddor och så känns det inte längre svårt, utan inspirerande att skapa en verksamhet som är anpassad efter varje barns behov att kommunicera. Här blir det tydligt att till exempel läsplattor kan vara ett viktigt redskap i verksamheten. Min erfarenhet från förskolans värld säger mig dock att det är lätt att tro att de bara kan användas till förströelse. Men jag tror att om de verktyg som finns blir mer kända, kommer läsplattor och ”paddors” varande i förskolan kunna skapa fler möjligheter till möte.  Jag avslutar med en bildanteckning från min loggbok:

wpid-2015-01-12-11.48.29.jpg.jpeg

Fotnot

*Carlsson, Camilla ”kommunikation utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv” Campus Varberg 150205

Refrenser:

Heister Trygg, Boel (2005). GAKK: grafisk AKK : om saker, bilder och symboler som alternativ och kompletterande kommunikation. Malmö: Södra regionens kommunikationscentrum (SÖK)

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2077/30905

Portfoliomål:

”Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synligöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.”

Kursmål:

”tillämpa, motivera ock kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling”

Publicerat i specialpedagogik | Märkt , , | Lämna en kommentar

Språket som redskap för tanken

I förskolans läroplan står det att ”förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra”. Walhström* beskriver i sin föreläsning  hur man kan arbeta med barn och böcker på ett sätt så att barnen får vara med och fundera kring böckernas handling genom att man tar bort texten och låter barnen skapa egen text till bilderna. På det här viset får barnen möjlighet att utrycka tankar och berätta för varandra.

Vygotskij (se Svensson 2009, ss. 33-34) menar att språkets viktigaste funktion är att vara ett ”redskap för tänkande”, samt att man som pedagog är viktig för att utmana barnen i sitt språkbruk och genom det stimulera barnens tänkande.  Jag vill utefter detta citat poängtera att man som pedagog i förskolan har ett ansvar att arbeta med böcker som tillför nya begrepp och ord. Och som vidgar barnets erfarenhetsvärld. När jag och min studiekamrat skrev vårt projektarbete* undersökte vi hur pedagogers förhållningssätt till normkritisk barnlitteratur påverkade barns möjligheter till gränsöverskridande aktiviteter. En gränsöverskridande aktivitet kan vara att utmana stereotypa könsroller. En  bok som utmanar traditionella normer, och det för givet tagna är ”Välkommen Tango” av Justin Richardson & Peter Parnell  ( http://www.kabusabocker.se/bocker/valkommen-tango-1)

När vi skrev vårt projektarbete* argumenterade vi för att om barn får möjlighet att möta normkritisk litteratur, så kan de få fler ord för gränsöverskridande aktiviteter som också kan påverka barnens tänkande och i sin tur agerande.

Wahlström* tar också upp vikten av att läsa böcker för barn för att ge barnen möjlighet att sätta sig in i andras perspektiv. Läsningen kan alltså vara ett verktyg för att ge barnen större empati, vilket i sin tur kan hjälpa barnen att kommunicera med varandra.

Att använda bokläsning som ett pedagogiskt verktyg i förskolan, för att stimulera barns begreppsbildning, berättande, reflekterande och kommunicerande är enligt mig en språkutvecklande aktivitet. En aktivitet som bygger på samspelet mellan pedagog och barn, och där pedagogen kan synligöra barnens kunskapsutveckling, genom att tillsammans med barnen dokumentera barnens  funderingar kring ord och begrepp och deras berättande och reflekterande.

Andra sätt att dokumentera barns språkutveckling kan vara att kartlägga verksamhetens utvecklingsområden genom tillexempel TRAS. Tidig Registrering Av Språkutveckling. TRAS är ett material som skall användas för att pedagogerna skall bli medvetna om hur verksamheten skall utvecklas för att ge barnen en så språkutvecklande miljö som möjligt, poängterar Svensson*. Men samtidigt vill jag problematisera det faktum att TRAS, om det används på fel sätt, som tillexempel ett verktyg för att bedöma varje enskilt barn, finns det risk för att TRAS skadar samspelet mellan pedagog och barn. Svensson (2013, s. 79) beskriver att” Ball (2003) pekar på hur lärare genom återkommande utvärderingar, så kallade kvalitetskontroller av resultat, i sitt pedagogiska arbete utsätts för inskränkningar i den kreativa friheten och i möjligheterna att bygga nära relationer med elever”. Det kan hända att citatet mer fokuserar på tester högre upp i skolsystemet. Men jag vill ändå poängtera att när en pedagog använder sig av ett material som TRAS kan  fokus lätt flytta  från ett samspel och processinriktat lärande till ett mer prestationsinriktat synsätt. Då är risken att barnets brister blir utgångspunkten, istället för barnets möjligheter till språkutveckling.

SAGOVÄRLDEN

Här är en bild från min VFU, där jag plockade fram material så att barnen kunde göra sin egen flanosaga.  Vi avslutade projektet med att vi tillsammans berättade sagan, och alla barnen blev delaktiga genom att de fick berätta om just sin bild som de skapat. På så vis föddes också sagan i stunden, vilket blev ett fint exempel på hur språket är är något vi skapar tillsammans. I sagan föddes ord som ”bananbomb” och figurer som ”Häxan med den långa näsan”. Häxan med den långa näsan, kanske också inspirerade barnen att skapa en ”Liten fröken med lång näsa”, som barnen skapade av garnrester, och som jag bloggat om tidigare. Tydligt är i alla fall meningen”Häxan med den långa näsan”  skapade nya tankar.

Fotnot:

*Projektarbete Tillgängligt: https://docs.google.com/document/d/1DHPx6-WGRvvKLOfwpkEu_b-1IoYEAmKQBfYVFigHphA/edit?usp=sharing

*Wahlström, Eva  ”Litteratur på förskolan” Campus Varberg 15-02-27

*Svensson, Ann-Katrin ”språklig kartläggning” Campus Varberg 2015

Refrenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2077/30905

Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur

Svensson, Anna-Karin ”Berättelser om läsning” (2013). I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Portfoliomål:

”Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synligöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.”

Kursmål:

”förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser”

Publicerat i Språk | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Att kritiskt granska

När jag har skrivit blogginläggen i den här bloggen har jag funderat mycket på vad det egentligen innebär att ”kritiskt granska” något. Under Bartleys* seminarie var vår uppgift som studenter att kritiskt granska en examensuppsats. När vi fick förhålla oss till de olika delarna av uppsatsen, som inledning, teorianknytning, metod och så vidare, blev det tydligt för mig hur viktigt det är att kunna granska sig själv och sin egen insats i sitt arbete med examensuppsatsen, främst i metoddelen. Detta menar jag är viktigt för att belysa att val man gör påverkar hur något faller ut. I den examensuppsats som jag och min studiegrupp granskade saknades ibland en medvetenhet om hur författarnas val påverkade deras resultat. Detta fick mig att fundera vidare på hur det kommer sig att det är så svårt att granska sig själv, inte bara i samband med examensarbete utan också i andra sammanhang. Ett sammanhang kan till exempel vara denna skolrelaterade blogg om resan mot att erövra en yrkesroll.  Väldigt ofta har jag märkt att mitt bloggande har gått ut på att jag skall argumentera för mina tankar och åtaganden, och styrka dem med citat från forskning. Men att ifrågasätta och ställa argument i mot varandra har inte varit lika frekvent förekommande på den här bloggen. Det är något som jag skall försöka ta med mig i det fortsatta bloggandet, och vidare ut i yrkeslivet. För att kunna ställa två argument emot varandra och diskutera dess fördelar och nackdelar, kan enligt mig vara ett bra sätt att möta olika åsikter bland kollegor i förskolans verksamhet.

”Kunskap växer genom att vi ställs inför paradoxer och vår kunskap utvecklas genom att det för givet tagna eller vanan utmanas eller problematiseras” (Arnér, 2009) .  Detta citat tycker jag styrker reflektionens poäng, att utmana gamla tankebanor för att kunna skapa nya möjligheter att tänka. Om man skapar situationer där det finns möjlighet för reflektion tvingas vi att fundera kring varför vi gör som vi gör och vad det innebär. Konsekvensen av handlingarna blir kända. Jag kan tycka att den här bloggen har varit ett bra verktyg för att synligöra mitt förhållningssätt, men funderar kring om det inte hade varit än mer lärorikt om jag försökt implementera fler ämnesområden än bara textil, matematik och språk under min VFU. Det hade till exempel varit intressant att utifrån mina inlägg om musik i förskolan granskat ett eget musicerande med förskolebarnen. En sak är säker, mina reflekterande blogginlägg om musikens möjligheter inom förskolan kommer hjälpa mig att ifrågasätta mig själv när jag kommer hamna i det för givet tagna i förskolans verksamhet.

I Förskolans läroplan (Läroplan för förskolan 1998 reviderad 2010) beskrivs att ”Barnen skall få möjlighet att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera”. Detta går enligt mig samman med att man som pedagog skall kunna använda sig av ett reflekterande förhållningssätt, som också skall komma barnen till gagn. Detta kan ske genom att man som pedagog reflekterar och bjuder in barnen i reflektion kring vad handlingarna på förskolan får för konsekvenser.

wpid-2015-01-05-12.08.22.jpg.jpeg

 

Fotnot

*Bartely, Kristina ”metod och teoretiska analytiska begrepp” Campus Varberg 15-05-18

Referenser

Arnér, Elisabeth (2009). Barns inflytande i förskolan: en fråga om demokrati. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2077/30905

Portfoliomål:

”Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synligöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.”

Kursmål:

”kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen”.

 

 

Publicerat i metod och teoretiska analytiska begrepp | Märkt , | Lämna en kommentar