Vad gör en bildaktivitet till en estetisk process?

collagelera

Vad är en ledsen form? Vad är en glad form? Vad är en lång form? Vad är en kantig form? Bendroth karlsson (1998) förklarar; för att barn skall kunna gå i dialog med ett material, och undersöka materialet sinnligt och kroppsligt  måste pedagogen använda sig av ”exploratory talk”, vilket kan översättas som ”undersökande dialog”. Undersökande dialog innebär att barnen och pedagogen tillsammans skapar mening.  Almingefeldt*  beskriver det två begreppen ”exhange tone”  och ”teaching tone” i samband med språkstimulerande aktiviteter  för flerspråkiga barn, där ”exhange tone” fokuserar på att pedagogen och barnen utbyter tankar tillsammans. Om pedagogen istället säger sig sitta inne på förklaringen, det rätta svaret, eller lösningen, blir barnen istället fullt upptagna med att försöka förstå vad läraren menar.  Om dialogen istället är undersökande, ges barnen utrymme att själv undersöka. Och utifrån det undersökandet skapas också en aktivitet att prata om.

Jag tänker på hur lätt det är som pedagog att styra barnen genom att använda ord som ”vad fint” eller ”vad bra det blev” . Dessa utrop kan skapa  känslor av ”rätt eller fel skapande” hos barnen, där de då blir syselsatta med att försöka göra ”fint” och ”bra”. Istället borde pedagogen uppmärksamma barnens undersökande och vad de vill kommunicera. Att få prata om det man funderat på när man skapat sin bild eller form, kan vara bekräftande och styrkande om man som pedagog ger barnet tid och utrymme att uttrycka sig. Jag tänker på de bilder som barnen gör på eget initiativ, och på hur mycket vi kan få veta om barnet om vi fångar upp de bilder som barnen gör då.

gråt

Under en bildworkshop fick vi prova att göra en övning som handlade om att utrycka sig om känslor. Andresson* refererade till att aktiviten kunde vara användbar både i barngruppen och i arbetslaget. Som ett verktyg för självkännedom och för att våga prata med  varandra om vad man känner.  Övningen gick ut på att först välja en glad färg och göra en glad form. Efter det fick vi välja en arg färg och göra en arg form. När vi gjort det fick vi välja en färg som kunde göra den arga formen glad igen, och göra en form som kunde göra den arga formen glad igen. Den här övningen var givande och vi fick dela in oss i mindre grupper och prata om våra former, det var fint att få ta del av andras känslotankar och bidra med sina egna. Men var detta verkligen en estetisk process?

”En estetisk kunskapsväg förutsätter att eleven får tid att pröva sig fram. Slutprodukten får därför inte vara förutsägbar och given på förhand. Det fodras en öppenhet för det oförutsedda i arbetet med materialet”. (Bendroth Karlsson 1998,  s. 216). Utifrån ovanstående citat var alltså inte övningen en estetisk process. Detta på grund av att tiden var begränsad och övningen var mycket styrd. Men kanske var övningen en impuls som skulle kunna generera en estetisk process? I förskolans läroplan står det att ”förskolelärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter erfarenheter och kunskaper”” (Lpfö 98 rev. 2010). Detta understryker vikten av att förskollärarna vägleder barnen i bildämnet och visar dem tekniker som kan stimulera och ge dem impulser i sitt lärande och utforskande.

Vidare skriver Bendroth Karlsson (1998, s. 218) om att det är viktigt att pedagogen själv har många sinneliga upplevelser av bildskapande, för det främjar modet hos pedagogen att våga improvisera i sin vägledning av estetiska aktiviteter. Så låt oss säga att jag som pedagog gjorde den här känsloövningen med en barngrupp och ett barn blev helt uppslukad av sin glada form och  inte ville sluta arbeta med den. Om jag som pedagog såg barnets intresse, och på grund av egen erfarenhet visste hur det känns att ha skapariver, lät barnet fortsätta med sitt skapande istället för att tvinga barnet att göra en arg form. Då hade tiden getts, slutet hade blivit oskrivet, och en estetisk process hade startat!

Jag tror att många estetiska processer går förlorade på grund av tidsbrist. Men som någon sa: ”Allt vi har i förskolan är tid och varandra”. Ibland kanske det är viktigare att få lov att arbeta med sitt projekt än att stressa till en ny aktivitet som står på det planerade schemat, att ta tillvara på den skaparlust som uppstår, det är viktigt!

Fotnot

*Emma Almingefeldt ”Flerspråkighet i förskolan” Campus Varberg februari 2015

*Mats Andersson ”Bild 2” Campus Varberg februari 2015

Referenser

Bendroth Karlsson, Marie (1998). Bildskapande i förskola och skola. Lund: Studentlitteraturferenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=244

Portfoliomål:

”kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller LGR11.

”Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.

Kursmål:

”redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.”

 

 

Annonser

Om verktygsbandet

Med kreativiteten som drivkraft rör jag mig mitt i tankarna om pedagogiken
Det här inlägget postades i Bild och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s