Kulturella rum för barn

I förskolans läroplan står det att ”Förskollärare skall ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen upplever att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker” (Lpfö 98 reviderad 2010). Jag tänker att museum är en stor resurs för att stimulera barns lärande. Här finns möjlighet att samtala kring naturvetenskap, livsfrågor, teknik, historia med mera på ett roligt sätt. I det här blogginlägget vill jag fokusera på  barns möjligheter till delaktighet i det kulturella rum som ett museum utgör.

Jag har erfarenheter av att barn på museum ofta ses som stökiga, men Körling (2012) sätter fingret på vad jag tycker museivärlden måste bli ännu bättre på att lyfta fram vad det gäller barn och deras sätt att lära. ”Vi måste ta oss bort från det ständiga sökandet efter elevens motstånd, uppförande och ovilja för att i stället förvalta läroplanens ord om generositet, tolerans och varje elevs rätt att lära”. (Körling 2012, s. 71). Det är spännande att gå på museum och fundera kring det här citatet. Om jag som pedagog utgår från barnens rätt att lära genom ett tolerant och generöst förhållningssätt så blir museibesökets syfte inte bestämt på förhand, utan skapas under besökets stund, eftersom pedagogen då måste vara vaken på elevernas signaler och använda dem för att fånga lärandet. Genom att ställa problematiserande frågor, som hjälper barnen att sätta ord på sina egna reflektioner kring föremålen och objekten de möter på museet, skapas en dialog där språket kan utvecklas, genom samspel. Detta är något jag även skrivit om i tidigare inlägg på den här bloggen, men som tycks ständigt aktuellt att komma tillbaka till. Jag tänker att på Göteborgs stadsmuseum blir det tydligt hur deras basutställning om Göteborg genom tiderna, för barnen som jag har med mig vid besöket, bara är en ”transportsträcka” tills de kommer till den utställning som är byggd för barnen. Där får de bland annat bygga med klossar, som relaterar till stadsbygge och åka spårvagn med en projicerad film från ett historiskt Göteborg rullande på väggen.  Med hjälp av bilder från andra delar av museet som sitter på väggen kan en samspelande pedagog tillsammans med barnen fundera kring om det finns något sammanhang mellan dem och spårvagnen som man kan leka i. Samtidigt funderar jag på om det är kopplingen mellan ”barnutställningen” och de övriga utställningarna som är den viktigaste poängen med rummet för barnen?

På Högskolan Borås hemsida http://www.hb.se/Om-hogskolan/Aktuellt/Nyhetsarkiv/2015/maj/Ny-modell-for-barns-delaktighet-i-kulturverksamheter/ kan man ta del av information om en ny forskning om barns delaktighet i kulturella verksamheter. Där beskrivs att det är viktigt att barnen själva skall kunna gå in i rummet, att de skäll känna sig trygga där samt att de skall kunna synas och höras där och att det skall finnas utrymme för deras närstående. I rapporten som heter ”Rum för de yngsta” beskrivs också en modell där man lägger fokus på tre olika delar. Del ett lägger fokus på att barnet är en individ redan från det att barnet föds. Vilket i sin tur poängterar att barnet är aktivt och kommunicerande. Del två poängterar att barnet är en medborgare som har rätt till kultur. Del tre fokuserar genomförandet där ledord är  delaktighet, inspiration och utmaning.

Utifrån ovanstående forskning om kulturella rum för barn, känns involveringen, det vill säga kopplingen mellan barnens rum och det övriga museet viktigt, lika viktigt som att barnens rum är utformat för att barnen skall kunna synas, höras, och känna sig trygga där.  Jag drar då en koppling till Universeum, som inte har utformat ett barnens rum på sitt center, utan snarare fokuserar på att bygga hela centret efter både barn och vuxnas perspektiv. Skulle det vara möjligt integrera dessa båda perspektiv än mer i museivärden? Vad skulle hända då?

Jag måste ändå påpeka att stadsmuseet hade bra pallar, så att barnen kunde bli mer delaktiga i de andra utställningarna. Jag la också märke till att det faktum att föremålen var inglasade skapade en känsla av trygghet hos mig som vuxen med sällskap av små barn.  En trygghet som säkerligen också smittade av sig på barnen. Genom att jag visste att barnen inte kunde råka ta sönder något, slapp jag bevakade dem ständigt, utan kunde istället fokusera på att vara medupptäckare i utställningen.

stadsmuseet 2

stadsmuseet

I länken i raden under kan man se hur barn och vuxna samlas för att studera fiskarna på universum  http://www.365.tangaberg2.se/326-under-ytan/326-under-ytan-27-av-365/ . Höjden passar för både barn och vuxna, och objektet (fiskarna) är fascinerande för alla åldrar. Vilket jag upplevt att Nackehällaskölden på Hallands kulturhistoriska museum också är. http://www.museumhalland.se/utstallning/halland-genom-tiderna/, tyvärr har kulturhistoriska museum inte riktigt samma status som universeums siencecenter har. Det är synd, för föremål som Nackahälleskölden med dess fågelornament och symbolik, kan generera spännande samtal. På Hallands kulturhistoriska museum finns det luckor som barnen kan öppna, och på så vis få en inblick i Hallands historiska utveckling. Jag funderar på vad som skulle hända om dessa luckor var mer riktade till både barn och vuxna. Kanske skulle detta kunna vara ett sätt att  göra barnen och vuxnas perspektiv än mer integrerade på museum.

Jag tänker också på vikten av barnen får lov att uttrycka sig på museum, det vill säga att barnen känner sig trygga att synas och höras. Kanske är det så att det fortfarande i vår tid finns en bild av att på museum skall man vara tyst och iaktta, men i takt med att samhället förändras bör också museum utveckla strategier för att bemöta barns kommunicerande med vuxna.

Portfoliomål:

”Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö 98 (rev.2010) och /eller Lgr11.”

besökta museum: Göteborgs stadsmuseum, Universeum, Halland kulturhistoriska museum

kursmål:

”kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen”

Referenser:

Hallands Kulturhistoriska museum 2015 Tillgänglig: http://www.museumhalland.se/utstallning/halland-genom-tiderna/ (2015-05-22)

Högskolan i Borås 2015 Tillgänglig: http://www.hb.se/Om-hogskolan/Aktuellt/Nyhetsarkiv/2015/maj/Ny-modell-for-barns-delaktighet-i-kulturverksamheter/ (2015-05-22)

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=244 (2015-05-22)

Annonser

Om verktygsbandet

Med kreativiteten som drivkraft rör jag mig mitt i tankarna om pedagogiken
Det här inlägget postades i Studiebesök och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s