Språket som redskap för tanken

I förskolans läroplan står det att ”förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra”. Walhström* beskriver i sin föreläsning  hur man kan arbeta med barn och böcker på ett sätt så att barnen får vara med och fundera kring böckernas handling genom att man tar bort texten och låter barnen skapa egen text till bilderna. På det här viset får barnen möjlighet att utrycka tankar och berätta för varandra.

Vygotskij (se Svensson 2009, ss. 33-34) menar att språkets viktigaste funktion är att vara ett ”redskap för tänkande”, samt att man som pedagog är viktig för att utmana barnen i sitt språkbruk och genom det stimulera barnens tänkande.  Jag vill utefter detta citat poängtera att man som pedagog i förskolan har ett ansvar att arbeta med böcker som tillför nya begrepp och ord. Och som vidgar barnets erfarenhetsvärld. När jag och min studiekamrat skrev vårt projektarbete* undersökte vi hur pedagogers förhållningssätt till normkritisk barnlitteratur påverkade barns möjligheter till gränsöverskridande aktiviteter. En gränsöverskridande aktivitet kan vara att utmana stereotypa könsroller. En  bok som utmanar traditionella normer, och det för givet tagna är ”Välkommen Tango” av Justin Richardson & Peter Parnell  ( http://www.kabusabocker.se/bocker/valkommen-tango-1)

När vi skrev vårt projektarbete* argumenterade vi för att om barn får möjlighet att möta normkritisk litteratur, så kan de få fler ord för gränsöverskridande aktiviteter som också kan påverka barnens tänkande och i sin tur agerande.

Wahlström* tar också upp vikten av att läsa böcker för barn för att ge barnen möjlighet att sätta sig in i andras perspektiv. Läsningen kan alltså vara ett verktyg för att ge barnen större empati, vilket i sin tur kan hjälpa barnen att kommunicera med varandra.

Att använda bokläsning som ett pedagogiskt verktyg i förskolan, för att stimulera barns begreppsbildning, berättande, reflekterande och kommunicerande är enligt mig en språkutvecklande aktivitet. En aktivitet som bygger på samspelet mellan pedagog och barn, och där pedagogen kan synligöra barnens kunskapsutveckling, genom att tillsammans med barnen dokumentera barnens  funderingar kring ord och begrepp och deras berättande och reflekterande.

Andra sätt att dokumentera barns språkutveckling kan vara att kartlägga verksamhetens utvecklingsområden genom tillexempel TRAS. Tidig Registrering Av Språkutveckling. TRAS är ett material som skall användas för att pedagogerna skall bli medvetna om hur verksamheten skall utvecklas för att ge barnen en så språkutvecklande miljö som möjligt, poängterar Svensson*. Men samtidigt vill jag problematisera det faktum att TRAS, om det används på fel sätt, som tillexempel ett verktyg för att bedöma varje enskilt barn, finns det risk för att TRAS skadar samspelet mellan pedagog och barn. Svensson (2013, s. 79) beskriver att” Ball (2003) pekar på hur lärare genom återkommande utvärderingar, så kallade kvalitetskontroller av resultat, i sitt pedagogiska arbete utsätts för inskränkningar i den kreativa friheten och i möjligheterna att bygga nära relationer med elever”. Det kan hända att citatet mer fokuserar på tester högre upp i skolsystemet. Men jag vill ändå poängtera att när en pedagog använder sig av ett material som TRAS kan  fokus lätt flytta  från ett samspel och processinriktat lärande till ett mer prestationsinriktat synsätt. Då är risken att barnets brister blir utgångspunkten, istället för barnets möjligheter till språkutveckling.

SAGOVÄRLDEN

Här är en bild från min VFU, där jag plockade fram material så att barnen kunde göra sin egen flanosaga.  Vi avslutade projektet med att vi tillsammans berättade sagan, och alla barnen blev delaktiga genom att de fick berätta om just sin bild som de skapat. På så vis föddes också sagan i stunden, vilket blev ett fint exempel på hur språket är är något vi skapar tillsammans. I sagan föddes ord som ”bananbomb” och figurer som ”Häxan med den långa näsan”. Häxan med den långa näsan, kanske också inspirerade barnen att skapa en ”Liten fröken med lång näsa”, som barnen skapade av garnrester, och som jag bloggat om tidigare. Tydligt är i alla fall meningen”Häxan med den långa näsan”  skapade nya tankar.

Fotnot:

*Projektarbete Tillgängligt: https://docs.google.com/document/d/1DHPx6-WGRvvKLOfwpkEu_b-1IoYEAmKQBfYVFigHphA/edit?usp=sharing

*Wahlström, Eva  ”Litteratur på förskolan” Campus Varberg 15-02-27

*Svensson, Ann-Katrin ”språklig kartläggning” Campus Varberg 2015

Refrenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2077/30905

Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur

Svensson, Anna-Karin ”Berättelser om läsning” (2013). I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Portfoliomål:

”Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synligöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.”

Kursmål:

”förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser”

Annonser

Om verktygsbandet

Med kreativiteten som drivkraft rör jag mig mitt i tankarna om pedagogiken
Det här inlägget postades i Språk och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s