Jag vill avsluta den här bloggen med att berätta att jag i morgon skall göra en skolvisning på Hallands kulturhistoriska museum, och jag vill belysa hur mitt guidearbete har inspirerats av vårens kurs. Jag har läst in mig på bergets, borgens och slottets historia. Under en period på 60 år under 1300-talet regerade så många som 9 personer över norra Halland och Varbergs borg. Att berätta om dessa maktskiften på ett spännande sätt har gett mig några gråa hår. Jag har funderat mycket på förmedlingsspedagogik kontra undersökande pedagogik, som jag har skrivit mycket om i den här bloggen. Det har kännts svårt att applicera en undersökande pedagogik i en visning där berättelsen löper som en röd tråd. Jag har funderat mycket på tidigare inlägg där jag redogjort för Bendroth Karlsson (1998) Och hennes tankar om att man måste ha kunskap i ett ämne för att kunna fånga upp barnens egna intressen i ett ämne. Det har kännts svårt att bli tillräckligt trygg i fästningens historia för att kunna fånga barnens blick och skapa ett möte.
För mig har Fihns* tankar om ledarskap varit betydande. Igår när vi i skolan hade seminarium kring den här Bloggen, som är en del av kursens uppgifter, tog min best critical friend upp just mitt inlägg om drama. Där jag redogör för vikten av att i vissa aktiviteter våga vara en tydlig ledare som håller i ramarna, för att skapa en röd tråd och en trygghet i aktiviteten. Det gjorde mig påminnd om att ramar är just det som krävs i mitt kommande guideuppdrag. Det behövs för att jag skall kunna berätta på ett tydligt sätt om tidens avtryck på just fästningen.
Jag funderar på om Bendroth Karlsson (1998) kan ha menat att kunskap i ett ämne kan generera att pedagogen ser de hållbara strukturer som behövs för att behålla den röda tråden, och utifrån det blir medveten om att de strukturerna kan uppträda i olika skepnader, utefter barnens blick.
I kusen har jag ju till exempel lärt mig att min kunskap om vävning gjorde att jag såg barnens eget spontana vävande och kunde uppmuntra det.
Utifrån resonemanget om att kunskap kan ge frihet, innebär det att jag genom att ha kunskap om fästningens historia kan väva in barnens blick och koppla samman den med de hållbara strukturer som krävs för att gudningen skall bli tydlig.
Igår satt jag och funderade på hur jag skulle kunna skapa möte mellan fästningens historia och barnen på ett lekfullt sätt. Utifrån kursen i vår har jag förstått vikten av att använda konkreta föremål till hjälp vid berättande, för att ge tydlighet men också för att aktivera fler sinnen. Dessa konkreta material kan också locka till spontana samtal, som i sin tur kan leda berättelsen vidare.
På bilden här ovan ser ni materialet som jag skapade. På stenarna är det målade ansikten av alla de människor som mellan 1300 och 1360 regerade över Varbergs slott. Det skall bli väldigt spännande att testa materialet med barnen imorgon. För mig blev det tydligt att vårens kurs har smält ihop med mitt sommarjobb. För jag har skapat ett didaktiskt material att använda i mötet med barnen, som kan hjälpa mig att minnas värdet av fördjupande frågor och medupptäckande.
Jag avslutar med ett citat av Lee S. Shulman ”Resarch begins in wonder and curiosity but ends in teaching.” ( Kroksmark 2011)
För mig betyder det här citatet att nyfikenheten är det viktigaste verktyget för att nå lärande. Men jag vill också poängtera att för mig kan något omöjligt sluta med Lärandet i sig: det är då nästa projekt skall ta vid. Så nu tar jag min kunskap om didaktiska material och beger mig ut på upptäcksfärd.
VÄL MÖTT
/Maja
Fotnot
* Gunilla Fihn ”Workshop Drama 2” Campus Varberg 12-02-09
Referenser
Kroksmark, Tomas (red.) (2011). Den tidlösa pedagogiken. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Bendroth Karlsson, Marie (1998). Bildskapande i förskola och skola. Lund: Studentlitteraturferenser
Portfoliomål:
”Problematisera och redogör för hur du utifrån kursens innehåll kan använda pedagogiska och didaktiska teorier som stöd i din yrkesroll med fokus på barns lärande”.
verktygsbandet 